ord

- Det vi gör motstånd mot förstärks.

En önskan till alla

Jag önskar er alla en fridfull och insiktsfull jul.
Mobilen är dessvärre trasig och jag finns på ett annat nummer tillsvidare: 076 805 1991.

God Jul på er!

Is, regn och is

Det är varmt, regnar och snön blir till is. Hästarna står som fåntrattar i hagen, regent strilar ner i större eller mindre mängd.
Jag har varit på besök hos mor på sjukhuset. En lång resa. Det var jobbigt eftersom jag var fökyld. Klara fick följa med in på rummet, åkande i en väska.

Har nu återupptagit yogan och förkylningen klingar av. Känner mig lite orkeslös, men styrkan är på väg tillbaka. Tur att jag har så snälla vänner, som hjälpt mig när jag varit borta och även när jag inte orkade kliva ur sängen. I dag var det dags för återbäring. Ska behandla deras hästar så fort jag har överskotts energi igen.

Kort resa och tvära kast

Efter en kort tur till Stockholm, så pass lång att jag hann öva yoga och köpa choklad praliner. Jag är färdig med storstadslivet. Det känns skönt att komma hem. Klara var super glad!! när jag kom hem. Hästarna blev nöjda när vi i dag gick en promenad i skogen. Vi träffade på Jasmine och gick tillsammans ner till padocken, där dom fick röra sig fritt. Det var många rullningar i snön under promenaden. En underbar tur, frisk luft, hästar och rörelse. Jag behöver varje sekund av detta!

Körde på ett rådjur i kväll som dog medan jag satt bredvid det på vägen. Lätt chock. Livet bjuder på mycket. Tvära kast. Dramatisk. Det känns att jag lever.

I all hast

Lite tid till hästarna. Söker efter stallhjälp. Tror att det kommer att ordna sig. Nu är det Yoga hela helgen. 
Nästa vecka blir tuff. Viktigt att ladda upp nu. Åker till Stockholm en snabbtur i slutet av veckan. Det ska bli kul. Mycket fram och tillbaka. Det känns bra att kunna vila i sig själv. Det är lite trist att vara ifrån djuren.

 

Gemenskap

Rikkan och Spida har fått en god och säregen vän. Deras hagkompis heter Jasmine. Dom vill vara tillsammans hela tiden. Tänk att en häst kan bli så förtjust i andra hästar, trots att hon till en början visade agg och irritation. Vi tog en promenad tillsammans Jasmine och Rosa i dag. Det var en stor upplevelse, att se hur hästarna följs åt och trivs tillsammans. Det är detaljerna som talar om att stunder är speciell. I dag behövde Rikkan och Spida inte ha bråtom hem uppför backen, för Jasmine sprang inte i hagen och ropade, hon gick lungt och sansat bakom.
Jag menar inte ett normalt flockbeteende, att vilja sprigan hem till dom andra, utan social gemenskap, harmoni och känslor som sällan upplevs bland hästar. Dom har ro att lägga sig under promenaden och rulla i snön eller bara stanna och njuta av livet. Jag red Rikkan och hade Spida i snöre.

När jag skulle ta in hästarna i kväll så ville Jasmine inte gå in. Jag tog först mina och så gick jag tillbaka. Jasmine stannade i stalldörren och backade ut ett steg. Hon vände sig mot tjejernas stall och visade att hon mycket heller skulle vilja gå in där. Mutande henne med en morot. ;)
Inte att hon vägrade gå in, utan hon visade vad hon helst vill, och sedan lyssnar hon på människan. Jag tycker att det är härligt med hästar som visar så att man försår hur dom resonerar.
Spida och Rikkan kan konsten att skapa harmoni och Jasmine tycker om att vara i deras närvaro, det gör även jag . :)

I snö och regn

Promenerade i snö, slask och regn. Turerna är välgörande för mig och även för tjejerna, även om dom är korta i jämförelse med våra skogsturer. Jag behöver få röra på min egen kropp och föredrar att gå bredvid. Vi går gärna i backar, det är tungt i all snömodd.

Nu ser det ut att bli mycket yoga och mindre hästar i den närmaste framtiden.

Båda tjejerna hade satt upp panluggarna och manarna med kardborrar, igen. Det blir terapi senare i kväll...

Även om jag har lite tid att vara social, så uppskattar jag det i allra högsta grad.
Kul att prata med dig Anna!

Liv och rörelse

Även om jag inte lever på nätet så är det liv och rörelse i min tillvaro.
Det var nån som undrade; jag undervisar och övar yoga och den tid som blir över tillbringar jag med Klara eller hästarna. Mina egna kurser har stått till sidan för den fasta undervisningen. Detta kommer dock att ändras. Jag fortsätter att undervisa, men kommer att frigöra tid för att även kunna ha egna kurser och undervisning. Jag har faktiskt saknat kontakt med  andra hästvänner som liksom mig söker efter utveckling genom rörelse, inom sig.

Vintern är här och det innebär snöslask och regn, i Sundsvall. Jag kan tycka att snö är trevligare.

Uttrycket liv och rörelse är något som jag hört sedan barnsben. För mig är det samma sak som energi. Att kunna känna och vara i sin rörelse, att söka balans för att få livet att fungera i harmoni.
Mina skador har medfört att energiflödet i vänstersida är starkt begränsat, detta kan jag känna under akupunktur och även under yogaövning, men det fina är att jag fungerar iallafall. Jag gör så gott jag kan och jag kan känna att utveckligen är stor, häpnande och underbar.

Hästarna har anpassat sig i tillvaron. Det funkar bättre för varje gång vi är ute och far. Jag rider Rikkan och Spida går med i snöre. 
Det är givetvis inte samma känsla som att vara fri, men i stan är detta svårt att genomföra.

Jag ler och är glad att jag lever.

Rörelse

I dag har jag ridit Rikkan och haft Spida med mig i snöre. Det funkar ypperligt. Red ner till paddocken och släppte loss. Efter lite fri rörelse tränsade jag Rikkan och red.
Känslan av att nu kunna kommunisera med Rikkan även från ryggen är underbar. 
Jag har sagt det förr...Det fungerar nu. Rörelsen, balansen, andningen. Hur bra kan det bli? Kroppen är mjuk och smidig, både på mig och Rikkan.
Red i olika formationer. Släppte henne sedan igen för att strosa fritt och rulla i sanden. 
Spida sprang, gick och stod och räknade alla Kanadagäss som parkerat på lägdan brevid. Jätte många.
Hemvägen gick i rekortfart. Rikkan satte fart uppför sandbacken. Har aldrig upplevt en sådan trav. Övergick sedan i galopp. Spida tyckte att det var lite jobbigt. Kändes som att jag fick dra henne uppför i snöret i slutet av backen. Svettiga och nöjda hästar drack sedan vatten ur karet i hagen. Nu gillar vi rörelse, både lugn och mer fartfylld. I kväll på promenaden från hagen till stallet kändes dom harmoniska och friska i sin energi, båda två.

Stora förändringar i tillvaron

Nu har vi flyttatt till stan, Sundsvall. Närmare bestämt Kungsnäs, ett stenkast ifrån Selångers kyrka. Det är lite ovanligt att vistas bland andra människor och kräver viss anpassningnsförmåga, ingen av oss är perfekt. Det känns bakvänt och omständigt hur jag än gör.
Vi har promenerat i skogen och nu tömkör jag mest. Klara trivs jättebra och hon har fått två nya kompisar. Kompis har flyttat till Ljusdal.

Jag går på akupunktur behandlingar varje vecka, efter formsvacka, och det leder till nya, spännande insikter om energin i min kropp. Undervisningen på yogan är till belåtenhet och det känns härligt att få delta på kurs i helgen, att få tid för sig själv och sin egen kropp. Nu håller jag på att planera in vårterminens aktivieter och det ska bli skönt att redan nu få mer strunkur i tillvaron.

Eftersom jag saknar uppkoppling så blir kontakten via nätet mer än sporadisk.

Glädje

Var kommer leendet i från? Det är lättare att leva med ett leende och kräver mindre muskelansträngning än av att gå runt med mungiporna neråt.
Jag blir så glad när jag kommer ut till hästarna och dom kommer springande och visar sin glädje över att få se matte, som nästan aldrig har tid att vara hos dom. Nu blir det snart ändring, som tur är. Det känns som att leendet finns i hela kroppen.

Tanke

Strax kan vara i en evighet.

Det är spännande stunder. Genom ökad rörelse i kroppen så infinner sig en ökad tolerans i livet. Genom jordning så växer tryggheten.

Dynamisk föreläsning för ryttare i Sundsvall; sitsen, känslan och balansen. Den innebär praktiska övningar och nya upplevelser av balans.
Datum blir iförbindelse med Skapa energi (dagskurserna) eller dagen innan dvs. 13/10 eller 10/11.
Är nyfiken på detta? Mejla då till: skapa.energi@gmail.com

"Kroppen är den del av själen som syns"

Säger den findlandssvenska poeten Gösta Ågren och jag kan bara hålla med honom. Ser bilder av mig själv och kan konstatera att jag förändras mycket...det är kul. Känner dessa förändringar och gillar det verkligen. Jag är glad och gillar livet, mer för varje dag. Klara har fixat detta med att pendla och vara hos Leif eller i huset med sina kompisar när jag är upptagen.
Dagarna är långa och startas med varierad chi övning,för att sedan matas med sysslor.

Vattnet har sinat i brunnen. Kisen har dragit på semester. Klara har börjat bli som en riktigt hund, hon kommer när jag frågar om hon vill gå i koppel och hon ligger på sin kudde när jag ber henne. Enorma framsteg. Kompis känner sig ensam i stugan som nu är sadel/foderkammare.
Spida går med lätthet efter grusvägen. Tyvärr så hinner jag inte så många turer i skogen med tjejerna. Det blir mest mat och vatten.
Har kollat på ett nytt stall. Vill flytta till stan så fort det låter sig göras för att minska resorna och lägga den tiden på att umgås med hästarna istället. Tid är en illusion. Och just nu blir det lite märkligt att uppleva att dagarna fylls med så mycket annat än att vara i skogen med hästarna. Har kollat på en ny liten bil. Behöver något bränslesnålt. Volvon rullar med belåtenhet.

Har investerat i en ny PC och kommer därför att uppdatera mina kontakter på epostsidan. Den som fortfarande vill få fortsatt info ifrån mig kan höra av sig på: skapa.energi@gmail.com

En väg

Det finns bara en väg att gå i livet: genom förändringen; vägen mot insikt och harmoni. Vissa går framåt och andra bakåt. En del går inåt. Ingen står helt stilla! Andningen gör att vi hela tiden rör oss. Sorg kan medföra att vi rör oss väldigt långsamt. Vi väljer själva om vi ska gå framåt med både kroppen och tanken, eller bakåt med kroppen och framåt med tanken eller stå fast i tanken och springer framåt med kroppen.

Det vi hela tiden lever i är förändringen.

Börjar om från början

Varje dag har sin början och sitt slut.
Det är en kost att se livet med lika stor glädje varje dag.
Varje morgon när jag möter hästarna upplever jag stunden som ny, glädjande och frisk.

Vad är det som gör att mötet med människan ofta förknippas med en jämförelse av hur denne var sist man sågs? Vad är det man jämför, och varför?

Tiden är knapp

Skriver och skriver.
Ska börja packa. Flytta från Långbäcken till Söråker.
Pojken har åkt. Tjejerna och jag åker på onsdag. Kisen är borta, får se ifall han kommer innan vi åker.

Klara är i toppform. Blank i pälsen och glad trots att hon nu saknar framtänder.

Detta har hänt

Jag och Klara har kuskat imellan veterinärstationerna. Nu är hon åtgärdad och sanerad i sin mun. Tyvärr så har hon tappat sina små framtänder i nederkäken, vilket inte var någon större överraskning.
Hästarna har fått nytt hö och vilat sig i hagen ett par dagar. Energiövningarna och markarbetet på grusplan, tätt följt av skogsturer och vila (eller fri rörelse) har gjort att dom kommit i form. Borta är sommarfläsket och nu ser dom riktigt trevliga ut. Jag gick upp på grusplan och stod där en stund, så kom dom innanför staketet alla 3. Löslongerade lite och jobbade sedan med Rikkan och Pojken, som båda två visade hur mycket dom lärt och det var kul att se att dom självmant gjorde dom övningar som vi tidigare övat på. Pojken visade verkligen en annan sida av sig, en ansvarsfull kille som nu mognat i sin roll. Borta är flamset. Nu ser han seriöst på sin uppgift och jag tror att det faktiskt hänger samman med att han känner att han mår bra av att göra dessa enkla övningar. Rör sig fint också, gör dom båda två. Spida har även hon blivit mjukare i sin rörelse och visade som vanligt sin vakna attityd. Livet är underbart, fast det är lite irriterande med alla små sviare som flyger omkring och biter.

Nu ska jag packa för att i morgon åka på en semestertur neråt Stockholmstrakten. Dock blir det lite jobb, men det ser jag verkligen fram emot!

Höstens schema är klart och det kommer uppdateringar på hemsidan, när jag får tid för detta.

Blåbärstjuvar

Vi drog till skogs. Jag red på Pojken i kapson och lät tjejerna gå lösa. Lite bus och spring. På hemvägen stötte vi på en tröja som hängde på en stubbe. Jag förstod att det var bärplockare i farten. Ropade och fick så svar. Bad denne om att säga något så att hästarna skulle förstå att det var människor vi mötte. Mitt på vägen hade dom ställt sin stora hink med blåbär och stod själva en bra bit uppe på ett hygge. Spida och Rikkan var inte sena, dom sprang glatt fram till hinken och började äta av dess underbara innehåll. En av plockarna kom springande för att rädda sin hink. Spida tyckte att det var en skojig lek och följde efter mannan. Tack och lov så fick tjejerna nog och kom efter mig och Pojken. Thailändare har nog inte sett så många hästar i skogen och detta var en upplevelse utöver det normala, kan jag lugnt inrymma.

Morgon i skogen

Tog en tur med hästarna i skogen. Red Punkis och lät tjejerna gå lösa. Det blev i dag lite spring på vår utflykt. Släppte sedan alla tre och bara njöt av tillvaron. En härlig tur.

Övade QiGong och åkte sedan till mor, morfar och mormor. Klara är den givna favoriten. Dom blir så glada när hon kommer på besök. Hon älskar morsans lilla skinnsoffa -det är "hennes", hon hoppar ledigt upp och ner på spänstiga ben.

En dag i skogen, inte som alla andra

Gårdagens scenario ska inte upprepa sig, tycker Klara som i dag vägrade att stanna inne själv. Hon följde mig på starka små ben uppför backen. När vi väl kom till hästhagen var hon lite riktigt lika morsk, så jag lyfte upp henne och bar henne under armen. Hästarna hade ätit gräs och var uppsvällda, så det var behövligt med en tur i skogen. Jag gick med Rikkan, hon är så mild mot Klara, som då tordes gå själv bakom oss, men när Spida och Punkis kom älgande genom skogen så blev det plötsligt lite skrämmande. Tursamt nog så dröjde det inte länge förrän som stack iväg på egen utflykt. Stigen tog slut och Klara gick vilse i blåbärsriset. 3,5 kilo extra vikt under armen under en timmes promenad har gjort sig till känna i ryggen, men det gör inte ont.

Det blev en härlig tur och jag släppte i väg gänget i galopp efter en gammal väg. I dag var det mer spring i benen än i går. Dom har börjat röra på sig, men orkar inte så långt. Det har varit sommarvärme idag, vilket också gör att man känner sig lite matt.
Jag kan inte med ord beskriva vad dessa turer i skogen stärker både mig och hästarna. Det är helt enkelt underbart.

Övade sedan qigong och yoga ute i solen. Klev upp i bryggan och hissade upp benet mot skyn utan några problem. Upptäckte att fötterna och smalbenen liksom händerna och underarmarna, ansiktet och halsen fått färg under mina timmar ute - en något märklig solbränna.