En väg

Det finns bara en väg att gå i livet: genom förändringen; vägen mot insikt och harmoni. Vissa går framåt och andra bakåt. En del går inåt. Ingen står helt stilla! Andningen gör att vi hela tiden rör oss. Sorg kan medföra att vi rör oss väldigt långsamt. Vi väljer själva om vi ska gå framåt med både kroppen och tanken, eller bakåt med kroppen och framåt med tanken eller stå fast i tanken och springer framåt med kroppen.

Det vi hela tiden lever i är förändringen.

Börjar om från början

Varje dag har sin början och sitt slut.
Det är en kost att se livet med lika stor glädje varje dag.
Varje morgon när jag möter hästarna upplever jag stunden som ny, glädjande och frisk.

Vad är det som gör att mötet med människan ofta förknippas med en jämförelse av hur denne var sist man sågs? Vad är det man jämför, och varför?

Tiden är knapp

Skriver och skriver.
Ska börja packa. Flytta från Långbäcken till Söråker.
Pojken har åkt. Tjejerna och jag åker på onsdag. Kisen är borta, får se ifall han kommer innan vi åker.

Klara är i toppform. Blank i pälsen och glad trots att hon nu saknar framtänder.

Detta har hänt

Jag och Klara har kuskat imellan veterinärstationerna. Nu är hon åtgärdad och sanerad i sin mun. Tyvärr så har hon tappat sina små framtänder i nederkäken, vilket inte var någon större överraskning.
Hästarna har fått nytt hö och vilat sig i hagen ett par dagar. Energiövningarna och markarbetet på grusplan, tätt följt av skogsturer och vila (eller fri rörelse) har gjort att dom kommit i form. Borta är sommarfläsket och nu ser dom riktigt trevliga ut. Jag gick upp på grusplan och stod där en stund, så kom dom innanför staketet alla 3. Löslongerade lite och jobbade sedan med Rikkan och Pojken, som båda två visade hur mycket dom lärt och det var kul att se att dom självmant gjorde dom övningar som vi tidigare övat på. Pojken visade verkligen en annan sida av sig, en ansvarsfull kille som nu mognat i sin roll. Borta är flamset. Nu ser han seriöst på sin uppgift och jag tror att det faktiskt hänger samman med att han känner att han mår bra av att göra dessa enkla övningar. Rör sig fint också, gör dom båda två. Spida har även hon blivit mjukare i sin rörelse och visade som vanligt sin vakna attityd. Livet är underbart, fast det är lite irriterande med alla små sviare som flyger omkring och biter.

Nu ska jag packa för att i morgon åka på en semestertur neråt Stockholmstrakten. Dock blir det lite jobb, men det ser jag verkligen fram emot!

Höstens schema är klart och det kommer uppdateringar på hemsidan, när jag får tid för detta.

Blåbärstjuvar

Vi drog till skogs. Jag red på Pojken i kapson och lät tjejerna gå lösa. Lite bus och spring. På hemvägen stötte vi på en tröja som hängde på en stubbe. Jag förstod att det var bärplockare i farten. Ropade och fick så svar. Bad denne om att säga något så att hästarna skulle förstå att det var människor vi mötte. Mitt på vägen hade dom ställt sin stora hink med blåbär och stod själva en bra bit uppe på ett hygge. Spida och Rikkan var inte sena, dom sprang glatt fram till hinken och började äta av dess underbara innehåll. En av plockarna kom springande för att rädda sin hink. Spida tyckte att det var en skojig lek och följde efter mannan. Tack och lov så fick tjejerna nog och kom efter mig och Pojken. Thailändare har nog inte sett så många hästar i skogen och detta var en upplevelse utöver det normala, kan jag lugnt inrymma.

Morgon i skogen

Tog en tur med hästarna i skogen. Red Punkis och lät tjejerna gå lösa. Det blev i dag lite spring på vår utflykt. Släppte sedan alla tre och bara njöt av tillvaron. En härlig tur.

Övade QiGong och åkte sedan till mor, morfar och mormor. Klara är den givna favoriten. Dom blir så glada när hon kommer på besök. Hon älskar morsans lilla skinnsoffa -det är "hennes", hon hoppar ledigt upp och ner på spänstiga ben.

En dag i skogen, inte som alla andra

Gårdagens scenario ska inte upprepa sig, tycker Klara som i dag vägrade att stanna inne själv. Hon följde mig på starka små ben uppför backen. När vi väl kom till hästhagen var hon lite riktigt lika morsk, så jag lyfte upp henne och bar henne under armen. Hästarna hade ätit gräs och var uppsvällda, så det var behövligt med en tur i skogen. Jag gick med Rikkan, hon är så mild mot Klara, som då tordes gå själv bakom oss, men när Spida och Punkis kom älgande genom skogen så blev det plötsligt lite skrämmande. Tursamt nog så dröjde det inte länge förrän som stack iväg på egen utflykt. Stigen tog slut och Klara gick vilse i blåbärsriset. 3,5 kilo extra vikt under armen under en timmes promenad har gjort sig till känna i ryggen, men det gör inte ont.

Det blev en härlig tur och jag släppte i väg gänget i galopp efter en gammal väg. I dag var det mer spring i benen än i går. Dom har börjat röra på sig, men orkar inte så långt. Det har varit sommarvärme idag, vilket också gör att man känner sig lite matt.
Jag kan inte med ord beskriva vad dessa turer i skogen stärker både mig och hästarna. Det är helt enkelt underbart.

Övade sedan qigong och yoga ute i solen. Klev upp i bryggan och hissade upp benet mot skyn utan några problem. Upptäckte att fötterna och smalbenen liksom händerna och underarmarna, ansiktet och halsen fått färg under mina timmar ute - en något märklig solbränna.

sommar...igen!

En underbar dag. Öppnade så att hästarna kan gå på ängen nedanför huset.
Tog ut yogamattan på gräset. Har övat qi gong + yoga i nästan 3 timmar.

Jag kan vara där du är, men kan aldrig vara som dig.
Jag ser det jag ser, och kan välja att se det som finns bakom fasaden av känslor och invanda mönster.

Livet är det enda jag har som betyder något.
I livet ingår allt och ingenting, att förvaltas eller lämna. Att se, upptäcka eller känna. Att lämna plats för mer är enda sättet att ta in något nytt. Jag ser hästarna som nya hästar varje dag och önskar att göra det samma med människorna. Det berikar mitt liv, skänker mig en befriande glädje.

Tog en lång kvällspromenad med hästarna i skogen och sprang alla 4 över en obetad äng. Lite bus måste man ju också få ha, tycker iallafall hästarna. Det är obetalbara stunder, i naturen med hästarna.

En solig dag

Yoga på morgonen.
Tur till Umeå. Kurs med häst. Givande!
Lämnade två glada hästar i sin hage.

Trevlig besök hos vännerna i Gravuå på hemvägen.

När ska jag lära mig att stänga vattenkranen?
Har vattnat gräset i hagen hela dagen...

Hästarna och katterna var glada när vi, jag och Klara, kom hem.

Blåbärspromenad

I dag har vi haft besök av Helena. Spida var sur och vrång till att börja med, sedan blev hon väldigt gosig. Vi tog på grimmorn och ledde hästarna till den övre hagen. Gick sedan ut i skogen. Helena ledde Pojken till en början. Det var en härligt promenad. Och den blev än härligare när vi fann alla blåbär!

Åt sedan en god middag och pratade om människors oliheter och förunderliga beteenden.

Klara har fått tandsten igen och det behöver behandlas så fort som möjligt. Hon kom in i köket med en halvtuggad råtta i munnen. Första gången som hon burit på något sådant. Den var med största sannorliket utplacerad i huset av någon annan...

Jag njuter av livet, så gott det är möjligt. Hälsade på mor i dag.
Trauma: har dessvärre bara lyckats finna plats till 2 av hästarna i byn jag ska flytta till. Hur ska det gå, när jag har 3 som vill följa med...

Citat

Mästaren ser tingen som de är
utan att försöka kontrollera dem.
Hon låter dem gå i sin egen väg
och förblir i cirkelns centrum.

av Lau Tzu ur Tao Te Ching

Mer övning

Alla tre ska vara me'. I dag började jag med Pojken i träns, satte upp och flyttade lite inåt och utåt. Fortsatte så med honom och Rikkan lösa på volt med Spida alltjämt övervakande i mitten. Spida ser fräsch ut nu.
Jobbade med Rikkan på 8 utan träns och tränsade för att cirkla lite och gå några slutor. Hoppade av och fortsatte med små öppnor på liten volk och avslutade med sluta runt hela fyrkanten. Hon har hittat en mycket följsam arbetstakt, så snäll att jag måste passa på att inte förlora energin i rörelsen. En ny upplevelse! Intressant är det. Stängde sedan ut betet och där har dom stått och tuggat sedan dess.

Jag ska sko mig i mjuka skor och ta med mig Klara soffpotatis på en promenad.

Alla eller ingen

Tränsade Pojken för att öva lite. Tjejerna skulle vara med och kom springande ut och upp på grusplan. Dom är för kul.
I dag varvade jag övnignar lös med markarbete och satt upp på Rikkan och flyttade henne lite i cirkel. Pojken fick öva på att länga sig på träns. Spida strosade lite, men stod mest i mitten och kollade. Hon var dessutom mycket intresserad av Kisen och den svarta sork som han höll på att tugga i sig vid ingången till grusplan.
Rikkan börjar bli i form. Hon är lite kaxig och skriker och studsar bara man går förbi henne. Pojken fick dock smaka på en känga eftesom hon tyckte att han stod för nära, trots att det var hon som gick mot honom. Pang, pang. Inte lätt å va' pojk'...

Promenad

I går gick vi en promenad längs byvägen, jag, Leif, Klara, Kisen och Pojken. Tänk att Kisen följde med hela vägen. Dock så lade han sig 2 gånger så Leif fick bära honom en bit. Han såg så nöjd ut då. Vi var ju glada att det inte var Pojken som lade sig och framförde samma krav för Kisen han är nog tung att bära.

Jobbade med Pojken och Rikkan, Rikkan uppsuttet i grimma och grimskaft. Spida kom in på grusplan självmant och jag flyttade henne några steg. En dag där vi åt god middag, såg på film och tog det lungt.

Fortsatt övning

Vi övar på varje dag.

Torsdag 12/7
I går följde alla tre med in på grusplan. Spida har ju varit så nyfiken. Hon vill vara med. Hon parkerade vid mig och tittade när dom andra kan går eller springer runt. Hon står även kvar när jag går ut för att föra hästarna. Hon är mycket, mycket klok.
Jag gör energiövningar på alla tre stillastående, för att känna av formen och flödet. Spida gillar detta.

Övade sedan med Rikkan och då står Punkis och Spida och ser på. Hon är fin och trevlig. Börjar hitta rutinen. Det är viktigt för henne, annars har hon lätt för att bara springa och busa avslutningsvis.

Punkis vill gärna flytta på dom andra och ta plats när han kommer. Det är lite komiskt. Men han kommer mer och mer in i sin egen kropp och fokusrar mindre på åskådarna. Det märks på dom båda att dom börjat jobba med kroppen på ett medvetet sätt.

Fredag 13/7
I dag var det först energi övningar med Rikkan för att motivera till mer arbete. Hon visade mig i dag hur jag ska genomföra den Qigong övning som jag brukar göra på ryttaryogan. Länge har jag pratat om hur den övningen skulle vara bra för hästen, men inte tänkt på hur jag skulle göra för att få till den. Hon överraskade mig verkligen. Jag är evigt tacksam för att ha en häst som visar mig det jag funderat på så länge så att jag faktiskt glömt bort det...hihi.
Vi skrittade bara i dag. Mer stående energiövningar som avslutning.

Så öppnade jag och släppte in dom som hängde på tråden för att få komma in, Punkis och Spida. Rikkan gick ut. Mer stillastående övnignar på båda två. Sedan så övade Punkis men Rikkans specialare blev för svår för honom. Han är inte där ännu. Därför blev det mer grundläggande för honom, även trav och tre galopp språng i båda varv. Så avslutade jag med lite mer stillastående energi och sedan gick jag, fast dom vill stå kvar och mysa. Punkis sicklar på Spida när dom står och gosar med varandra. Han har tidigare visat lite hårdhet, men inte längre. Bra att han visar mer ömhet.Trä energin håller på att vända, från negativ till positiv.

Mer energi...

Det är en spännande och utvecklande tid tillsammans med hästarna. Jag håller på att se om mitt sätt att jobba från marken + energibehandlingar kan göra en en övergödd valack till en läckerbit, utan att tvångsbanta eller svälta honom. Bara på 1 vecka ser jag stor förändring. Detta genom att mestadels skritta, lite trav och ca 3 galopp språng åt varje håll, vid varje pass.

Rikkan är fet hon också, så hon jobbas efter samma princip, men hon rör sig som en ål i jämförelse. Det är så spännande att Spida, som vilar från detta, smyger sig upp till grusplan när jag kommit ner med sista hästen för att se vad det är som förändrar hennes kompisar. Något måste det ju vara eftersom dom är som helt andra hästar när dom kommer ner därifrån... Hon kommer att påbörja sina energi övningar inom kort.
Jag har funnit ut av varför hon var så öm i bakhoven. Inte fång. Hon har rullat en oljetunna över gården och långt ner i hagen och även spankulerat över ett stenröse som inte rekomenderas att gå över... Spida är...Spida.

Vi gillar tillvaron.

Det regnar från den grå himlen. Kallt är det också. Trots detta har jag fixat till repen runt grusplan. I dag övade både Punkis och Rikkan lös utan snöre eller tygel.

Tanken på hur fin Rikkan är när vi övar får mig att le. Hon har karaktär, men visar nu att kroppen är med henne på ett sätt som den aldrig varit tidigare. Jag bara fortsätter att le...

Pojken har visade i dag att han mycket hellre övar utan tygel. Går vid min sida och är ödmjuk och närvarande. Rörelserna har fått honom att kliva in i sig själv. Det är bra. Motiverande!
Det är kul och känns härligt att jag hittat ett sätt att utveckla rörelserna med så lite kontroll och så mycket frihet för hästen. Jag påstår inte att jag uppfunnit hjulet, utan menar att jag börjat förstå hur det upplevs att vara ett hjul som rullar...hihi.

Ett citat för kvällen.

Bär aldrig på mer än ett bekymmer åt gången.
Somliga människor bär på tre sorters bekymmer;
alla de haft, alla de har och alla som de räknar med att få.
/Edward Everlett

Hästarna var jätte härliga att öva med i kväll, trots att det regnade.
Rikkan har faktistk aldrig upplevts så mjuk och smidig tidigare. Jag blir så fantastiskt glad när hon bjuder på dessa stunder. Ett fritt flöde i en harmonisk kropp. Punkis var även han mjukare. Men jag ser nu att det finns en låsning i kring manken på honom. Har misstänkt detta en längre stund utan att kunna pricka in det. I kväll när han rullade efter övningen så blev detta helt uppenbart. Bitarna föll på plats. Det ska bli spännnade och se hur jag ska hjälpa honom i morgon.

Att gå sin egen väg

 
Regn, vind och kyliga nätter. Trots detta en härlig helg. Leif har varit här ett par dagar. Hästarna har vilat från sin yoga.

Jag har funderat på vad som faktiskt är det viktigaste när man känner att man vill komma vidare i livet; med sig själv och med hästen, ja, med allt som är.

Mitt svar blir: Att tillåta sig uppleva och kunna förstå det man gör utan att jämföra, då blir det möjligt att förändra och uppleva att man går sin egen väg.

Bloggar i Juli

ORD FRÅN HJÄRTAT
-varmt välkommen!
Archive for July, 2007

Hur kan raspen bara försvinna?
Wednesday, July 4th, 2007

Nu har jag letat raspen under flera tillfällen. Jag lade den i halmen när jag skulle verka Spida förra veckan eller när det nu var. Sedan dess har jag finkammat stugan utan att hitta den.

I kväll så var jag där igen. Ingen rasp!

Nöp av framhovarna på Pojken som inte har lust att stå stilla när flickorna går iväg till betet. Men han är ju snäll som står, även om han snurrar på tre ben runt mig när jag håller det fjärde, utan att ha varken grimma eller snöre.
Tog den andra raspen och filade lite på Spidas framhovar. Hon mår så mycket bättre. Jag måste börja inse att det jag gör på mina egna hästar är minst lika bra som det jag åstadkommer på andras. Ibland är jag lite larvig på just detta. Hon svarade ju super bra. Hettan försvann. Musklerna mjuknade och allt var ju så mycket bättre dagen efter.

I kväll har jag roat mig med Pojken på grusplan. Tjejerna ställde sig i mitten och vi sprang runt dom i lugn trav. Så kul kan man ha i Långbäcken på kvällarna…Dom longerade oss. *hehe*

Resultatet av detta fria och lösgörnade arbetet är att Pojken nu spriger och ser glad ut i hagen. Det var en stund sedan…han har inte haft tid, för han har ätit gräs. Det är en kille med aptit för 14. Nu är det motion som gäller, för hans del. Annars är det hälsorisk. Han är för bekväm, för matglad och väldigt nöjd med det.


Söt fölunge
Sunday, July 1st, 2007

I dag har jag besökt Cindy och lilla Cindy Pila - snart 2 veckor gammal. En söt sak, svart med stor stjärn i pannan. En försiktig en som visade sig vrålhungrig och höll på att tugga i sig min flanell skjorta -på fullaste allvar. Kan inte påminna mig om att Spida någonsin visade en sådan intensiv hunger.

Hästarna vilar. Runda och go’a.