Att ha svårt att böja på sina knän ger möljlighet att öva på ett annat sätt än vad man vanligtvis är van vid. Mycket lärorikt, stärkande och berikande.
I dag kunde jag till min stora förvåning göra supta konasana, en övning som tidigare varit mycket svår (snudd på omöjlig), eftersom jag fysiskt sett aldrig kan komma ner med vänster sittben mot mattan. I dag var det hur lätt som helst att lyfta upp fötterna med utsträckta ben, rulla bakåt och sedan att med utsträckta ben rulla upp igen och fram.
För er som ännu inte upplevt detta, underskatta aldrig de enkla symetriska positionerna. Övning är allt som behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar