Vi gillar tillvaron.

Det regnar från den grå himlen. Kallt är det också. Trots detta har jag fixat till repen runt grusplan. I dag övade både Punkis och Rikkan lös utan snöre eller tygel.

Tanken på hur fin Rikkan är när vi övar får mig att le. Hon har karaktär, men visar nu att kroppen är med henne på ett sätt som den aldrig varit tidigare. Jag bara fortsätter att le...

Pojken har visade i dag att han mycket hellre övar utan tygel. Går vid min sida och är ödmjuk och närvarande. Rörelserna har fått honom att kliva in i sig själv. Det är bra. Motiverande!
Det är kul och känns härligt att jag hittat ett sätt att utveckla rörelserna med så lite kontroll och så mycket frihet för hästen. Jag påstår inte att jag uppfunnit hjulet, utan menar att jag börjat förstå hur det upplevs att vara ett hjul som rullar...hihi.