Borta, men kvar i tanken

Anna Löthberg är inte längre kvar i sin kropp, hon har rest vidare. Det sista hon pratade om var hur hon läst om pleiaderna. Det är med stor saknad som jag inser att våra samtal är över. 
Livet förändras och går vidare.  Anna har en stor plats i mitt hjärta. liv. Hon gav mig hopp, styrka och värme. Hon  bar på en entusiam, baserad på erfarenheter, som är svår att hitta hos andra.
Alltid, min vän!

totalt och underbart!

I dag var det strålande vårsol och underbart ute. Jag tog en promenad med hästarna. Vid första vatttenpöl med gyttja så parkerade Rikkan. Det var något som sade mig att det var ingen idé att ta på sig ridbyxorna. Spida gillar inte att bada, men ser gärna på. Vi blev båda blöta och geggiga. Fortsatte med kraftfull energi längs vägen upp i skogen. Tjejerna läker sig själva under dessa turer. Dom vaknar till liv och det är en underbar känsla att gå i mellan dessa två kroppar när dom rör sig i naturen. Det tog några kilometer innan dom verkligen hittade harmonin. Passerade en gård med många hästar, där blev det tjosan hejsan på tjejerna som glänser och visar upp sig inför andra. På slaka grimskaft gick vi hemåt. Belåtna. Äntligen så kom vi oss ut på en promenad och jag inser att detta är livet som jag inte vill mista. Rikkan och Spida ger en total känsla, energi och balans i rörelse, både i kropp och sinne.
Klara stannade vid stallet. Hon fick gå en promenad med en hundvalp som heter Ludde. Han är lite jobbig, det behövdes ordentliga tillrättavisningar från Klaras sida före han förstod att hon inte ville leka. Insåg sedan att jag glömt larmkortet till yogalokalen, så vi gjorde qigong ute i solen istället. Fågelkvitter gör en glad!