Blåbärstjuvar

Vi drog till skogs. Jag red på Pojken i kapson och lät tjejerna gå lösa. Lite bus och spring. På hemvägen stötte vi på en tröja som hängde på en stubbe. Jag förstod att det var bärplockare i farten. Ropade och fick så svar. Bad denne om att säga något så att hästarna skulle förstå att det var människor vi mötte. Mitt på vägen hade dom ställt sin stora hink med blåbär och stod själva en bra bit uppe på ett hygge. Spida och Rikkan var inte sena, dom sprang glatt fram till hinken och började äta av dess underbara innehåll. En av plockarna kom springande för att rädda sin hink. Spida tyckte att det var en skojig lek och följde efter mannan. Tack och lov så fick tjejerna nog och kom efter mig och Pojken. Thailändare har nog inte sett så många hästar i skogen och detta var en upplevelse utöver det normala, kan jag lugnt inrymma.

Morgon i skogen

Tog en tur med hästarna i skogen. Red Punkis och lät tjejerna gå lösa. Det blev i dag lite spring på vår utflykt. Släppte sedan alla tre och bara njöt av tillvaron. En härlig tur.

Övade QiGong och åkte sedan till mor, morfar och mormor. Klara är den givna favoriten. Dom blir så glada när hon kommer på besök. Hon älskar morsans lilla skinnsoffa -det är "hennes", hon hoppar ledigt upp och ner på spänstiga ben.

En dag i skogen, inte som alla andra

Gårdagens scenario ska inte upprepa sig, tycker Klara som i dag vägrade att stanna inne själv. Hon följde mig på starka små ben uppför backen. När vi väl kom till hästhagen var hon lite riktigt lika morsk, så jag lyfte upp henne och bar henne under armen. Hästarna hade ätit gräs och var uppsvällda, så det var behövligt med en tur i skogen. Jag gick med Rikkan, hon är så mild mot Klara, som då tordes gå själv bakom oss, men när Spida och Punkis kom älgande genom skogen så blev det plötsligt lite skrämmande. Tursamt nog så dröjde det inte länge förrän som stack iväg på egen utflykt. Stigen tog slut och Klara gick vilse i blåbärsriset. 3,5 kilo extra vikt under armen under en timmes promenad har gjort sig till känna i ryggen, men det gör inte ont.

Det blev en härlig tur och jag släppte i väg gänget i galopp efter en gammal väg. I dag var det mer spring i benen än i går. Dom har börjat röra på sig, men orkar inte så långt. Det har varit sommarvärme idag, vilket också gör att man känner sig lite matt.
Jag kan inte med ord beskriva vad dessa turer i skogen stärker både mig och hästarna. Det är helt enkelt underbart.

Övade sedan qigong och yoga ute i solen. Klev upp i bryggan och hissade upp benet mot skyn utan några problem. Upptäckte att fötterna och smalbenen liksom händerna och underarmarna, ansiktet och halsen fått färg under mina timmar ute - en något märklig solbränna.

sommar...igen!

En underbar dag. Öppnade så att hästarna kan gå på ängen nedanför huset.
Tog ut yogamattan på gräset. Har övat qi gong + yoga i nästan 3 timmar.

Jag kan vara där du är, men kan aldrig vara som dig.
Jag ser det jag ser, och kan välja att se det som finns bakom fasaden av känslor och invanda mönster.

Livet är det enda jag har som betyder något.
I livet ingår allt och ingenting, att förvaltas eller lämna. Att se, upptäcka eller känna. Att lämna plats för mer är enda sättet att ta in något nytt. Jag ser hästarna som nya hästar varje dag och önskar att göra det samma med människorna. Det berikar mitt liv, skänker mig en befriande glädje.

Tog en lång kvällspromenad med hästarna i skogen och sprang alla 4 över en obetad äng. Lite bus måste man ju också få ha, tycker iallafall hästarna. Det är obetalbara stunder, i naturen med hästarna.