Funderingar

Det som är, det är. Det som andra uppfattar behöver nödvändigtvis inte vara det samma som jag själv upplever. Jag läser stress, energibrist och obalans på samma sätt som balans, hos andra.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över att vara i min kropp och att kunna kliva upp ur sängen på morgoen och att kunna röra mig, gå och äta. Att jag sedan kan undervisa andra i yoga och utveckla min kropp över mina egna förväntningar borde vara tydligt nog för den som inte ännu förstått detta, men tydligen så är det inget jag kan ta för givet. I klartext: jag känner ingen frustration över att vara i min kropp. Nej, jag har inga problem, mina begränsningar ser jag ej som problem, utan bara ett konstaterande att det är som det är, och allting förändrar sig. Jag förändras, i takt med att årstiderna förändras och för varje andetag jag tar.

Jag saknar skogen och naturen. Stan är inget för mig. Att köra bil norröver och möta ljuset och snön var en berikande resa. Att fyllas med energi, ljus och styrka. Min mors begravning var insiktsfull och berikande. Klara gjorde morfar lugn och glad. Jag är glad att hon följde med. Det ingen människa kan göra, det gör Klara på ett naturligt sätt! Hon är en underbar varelse. Min vän. Jag är glad över att ha henne hos mig, trots att jag hör att hon lik matte, så har jag svårt att det faktiskt ligger något in det.