En dag i skogen, inte som alla andra

Gårdagens scenario ska inte upprepa sig, tycker Klara som i dag vägrade att stanna inne själv. Hon följde mig på starka små ben uppför backen. När vi väl kom till hästhagen var hon lite riktigt lika morsk, så jag lyfte upp henne och bar henne under armen. Hästarna hade ätit gräs och var uppsvällda, så det var behövligt med en tur i skogen. Jag gick med Rikkan, hon är så mild mot Klara, som då tordes gå själv bakom oss, men när Spida och Punkis kom älgande genom skogen så blev det plötsligt lite skrämmande. Tursamt nog så dröjde det inte länge förrän som stack iväg på egen utflykt. Stigen tog slut och Klara gick vilse i blåbärsriset. 3,5 kilo extra vikt under armen under en timmes promenad har gjort sig till känna i ryggen, men det gör inte ont.

Det blev en härlig tur och jag släppte i väg gänget i galopp efter en gammal väg. I dag var det mer spring i benen än i går. Dom har börjat röra på sig, men orkar inte så långt. Det har varit sommarvärme idag, vilket också gör att man känner sig lite matt.
Jag kan inte med ord beskriva vad dessa turer i skogen stärker både mig och hästarna. Det är helt enkelt underbart.

Övade sedan qigong och yoga ute i solen. Klev upp i bryggan och hissade upp benet mot skyn utan några problem. Upptäckte att fötterna och smalbenen liksom händerna och underarmarna, ansiktet och halsen fått färg under mina timmar ute - en något märklig solbränna.